Jag har dock en livslång kärlek som aldrig har gjort mig besviken. Musiken.
Min mamma sjöng stämsång med mig så länge jag kan minnas och jag vet att min pappa sjöng bas i en kör, han spelade gitarr också. Kanske var det därför som jag skulle syssla med musik hela livet. Musikskolan på lågstadiet var populär, jag fick börja med blockflöjt (stackars mamma! ) och därefter mandolin. Sedan var det dags för piano. Jag spelade i två år, men sen ringde min pianolärare upp min mamma och berättade att det inte var någon idé att fortsätta. Läraren hade vänt noterna upp och ner medan jag spelade och jag märkte ingenting. Så på grund av att jag var duktig på gehör, fick jag lov att sluta. Som trettonåring började jag plinka på gitarren som jag fått ärva av mamma och jag sjöng så gott jag kunde. Vid sexton-sjutton års ålder började jag lira i band, en kompis kille lärde mig det jag behövde kunna. Det lät för jävligt men roligt var det. Jag spelade gitarr, bas, trummor och piano med stor inlevelse men kanske inte så stor talang. 1985 började jag sjunga i körer och vokalgrupper och det höll jag på med i nästan trettio år. Massor av spännande projekt och framträdanden samt några inspelningar. Jag har sjungit för två statsministrar också, minsann! Ett tag fick jag vara musiklärare i skolan där jag arbetar, det var också kul. Nu leder jag en studiecirkel i musik också.
Banden har varit många och väldigt olika. Hårdrock, punk, pop, folkmusik, country och nu bluegrass, där jag har fastnat - inte för att bluegrass är bäst, utan för att jag gillar att spela musik som jag blir glad av. Hemma lirar jag mer visor och melankoliska blueslåtar eller country förstås.
Musiken har varit min räddning när jag mått dåligt och min största glädje och inspiration när jag mår bra. Mina allra roligaste vänner har jag mött genom musiken och även några pojkvänner har jag mött genom mitt musikintresse ska jag erkänna. Nästan alla faktiskt.
Är du det minsta musikalisk, så börja sjunga i en kör eller spela tillsammans med andra. Det är rena mirakelmedlet mot deppighet, ensamhet och tristess. Du blir lycklig av musik!
Mitt hem kryllar av instrument och många av dem kan jag inte ens spela på, men jösses, så roligt man kan ha när man sitter och skapar musik istället för att glo på TV hela kvällarna.
Här är en bild på mitt nuvarande band: Blue Billy Boys.
