Bilder

 Den som vill se hur det kan se ut när man genomgår en strålbehandling, kolla här. 

Bild 1: bröst, bild 2: armhåla. 

Strålning avslutad

 Jag har inte skrivit på ett tag. Jag blev oerhört trött av strålbehandlingen, så pass  trött att jag fick sova middag varje dag som ett barn. Femton strålningar har satt sina spår. Huden blev ganska snart irriterad, en massa röda utslag på hela bröstkorgen som kliade och vätskade. I armhålan blev det ett stort brännsår som blev infekterat trots att jag höll det rent hela tiden. Kortisonsalvan lindrade klådan något men det var ganska obehagligt. Man känner sig allt annat än snygg och sexig när man genomgår en strålbehandling. Tröttheten sitter i fortfarande och jag känner mig lite orolig för att börja jobba snart. Hoppas verkligen att jag får börja på halvtid, annars går det nog inte. 

Min cancerresa har gått som en dans ända fram till strålningen kan man säga. Operationerna var ingenting mot denna trötthet. Jag har haft en jäkla tur som har sluppit cellgifter, det hade nog blivit lite övermäktigt. 

Jag har ändå haft det bra under hela den här tiden, min bästa vän har tagit hand om mig, bjudit mig på fina restauranger och köpt presenter och vi har skrattat och pratat massor. Sånt betyder allt i en sån här situation. 

Det har blivit en hel del bakelser, godis och god mat under den här cancerresan, så jag är ganska tjock nu. Jag har tillåtit mig själv att bli det och jag kommer att ta tag i det sen. Det var mitt sätt att hantera den här sjukdomen och komma ur den utan att bli deprimerad. 

Jag har till och med träffat en kille under den här strålningsperioden i mitt liv, hur coolt är inte det? Det kunde jag nog inte drömma om att jag skulle få vara med om.  Saken är den att när jag raderade dejtingapparna så hände det. Bara sådär! Jag bjöd hit en facebookvän på lite bubbel och babbel - ingen dejt alltså. Och då hände det. Så kan det gå!

Nu håller såren på att läka och jag hoppas att jag blir piggare snart.