I lördags, den 19 september opererades jag för andra gången för min bröstcancer. Allt gick bra även denna gång, personalen kände igen mig eftersom det bara var några veckor sedan min förra operation. Nu hoppas jag verkligen att de har fått bort allting så att jag kan börja läka ihop inför strålningen som står på tur.
Den här gången är jag mycket tröttare, jag sover hela tiden men blir inte pigg. Pratade med en sköterska som ringde mig idag och hon förklarade att kroppen tar mycket stryk av både narkosen och ingreppet de har gjort, särskilt när man blivit opererad flera gånger.
Jag är så tacksam för alla vänner och släktingar jag har - som ställer upp och stöttar och uppmuntrar i den här långa processen. Det är långtifrån över.
Jag har känt mig galet stark tidigare men efter den andra operationen känner jag mig liten och svag, som att energin tagit slut. Lite smådeppig faktiskt. Det ingår nog att känna så när man drabbas av en allvarlig sjukdom. Det tar ett tag att fatta vad som hänt. Jag känner mig bitter när min kollektiva försäkring inte gäller för cancer, jag skulle tecknat en tilläggsförsäkring nämligen. Som om man skulle ha råd med det när man jobbar deltid som barnskötare. Lönen är ju ett skämt. Hade jag inte fått frikort på landstinget hade jag inte kunnat göra fler läkarbesök, så det är väl bra ändå. Det är dyrt att vara sjuk.
Hoppas verkligen att min energi kommer tillbaka snart. Det har bara gått två dygn sedan operationen, jag har nog ganska höga krav på mig själv misstänker jag. Bäst att bara lyssna på kroppen nu och vila. Ta en dag i taget och hoppas att allt blir bra tillslut. Och jag måste nog tillåta mig själv att ha en deppig dag ibland. Det går över, såklart.
