Det här med nätdejting...

Efter att ha varit ensam i drygt ett halvår känner jag att det är dags att prova nånting nytt. Nätdejting! Det har jag aldrig gjort, så det gör jag! Roligt!
Jag skapar en profil, skriver en lång och innehållsrik presentation och laddar upp några bilder, väntar med förtjusning.
Det tar bara ett par minuter, så börjar det hända saker.
"Brottas?" frågar någon.
"Tja, läget?" frågar nästa.
"Är du 50?" frågar en tredje. (Varför skulle jag skriva att jag är 50 år om jag inte är det?)
"En fika?" föreslår en karl som bor på Gotland. Jag bor i Västerås.
"Hur fångar man dig då?" undrar en snubbe i Malmö. Lycka till, darling! =D
"Fina ben." Jaså? Synd att resten av kroppen också tillhör mig, tänker jag.
Och sådär håller det på. Det visar sig att det finns hundratals, tusentals ensamma, kärlekstörstande eller pilska karlar och nästan alla har de nåt gemensamt: De har ingen bild, de har ingen presentation, de är inte läskunniga eftersom de ställer frågor som vars svar redan kan läsas i min presentation. Vissa har lagt upp så usla bilder att man knappt ser vad fotot föreställer, eller också ser karln skitsur ut, i en skum vinkel, tagen underifrån, så att vem som helst får värsta dubbelhakan. Och så de som klipper bort sin exfru/flickvän från bilden. Seriöst?
Andra skriver en hel skoluppsats där de vänder ut och in på hela sin bakgrundshistoria, jag får typ veta vad deras mattelärare hette. Och att jag kan vara kvinnan som saknas i deras liv. Jodå, säkert.
En mängd män som bor i Södertälje tycks vara alldeles särskilt angelägna att få träffa just mig. Men - jag har ju skrivit tydligt och klart att jag vill träffa nån i min egen stad eller strax utanför. Vad är det de inte förstår?
"Spelar du gitarr, kan du spela för mig?" har jag fått höra massor av gånger. Jo, såklart att jag bjuder hem dig och har en privat konsert, bara för dig! NOT.
Den tråkigaste kommentaren måste vara:
"Hej!" och sedan ingenting mer.
På två månader har jag fått 2700 visningar, 300 mejl och nästan lika många flirtar. Hur ska jag tolka det? Att jag är så intressant? Knappast. Jag misstänker att många registrerar sig enbart för att kunna spana runt på tjejer. De har redan ett förhållande som de inte trivs med, eller också så gillar de bara spänningen. Särskilt spännande verkar jag (och alla andra tjejer förmodligen) vara på fredag - och lördagskvällar, runt midnatt, då en mängd alkohol har intagits, gissar jag.
Men det finns också en massa killar som lägger upp bilder, skriver intressanta presentationer, skickar vänliga mejl och visar respekt. Så än så länge finns det hopp. Tack och lov!
Hittills har jag bara dejtat en, och det var väl en dålig matchning eftersom vi inte hade så mycket gemensamt som vi hoppades. Ett bra försök åtminstone.
Nu närmar sig helgen, det blir roligt att se vad som dyker upp på sidan...

                               ...här är jag - din personliga trubadur på nätet?