Mellan midnatt och gryning
ligger jag här
Stirrar på klockan
Suckar och svär
Kan inte sova
Hopplöst det känns
Tårarna innanför ögonen bränns
Vad var det som hände?
Minns inte ens
Du sa nog till mig att vi var överens
Men jag fattade inte att slutet var nära
Jag trodde på riktigt att vi två
var kära
Tänker på alla de bilder vi tog
Kära och lyckliga medan vi log
Bilderna är nu ett minne blott
Jag får ändå va’ tacksam
för tiden jag fått
Mellan midnatt och gryning
ligger jag här
Vrider och vänder
i sängen här
Ligger du också sömnlös inatt,
ångrar kanhända nånting som du sagt?
Orden vi skrev,
de var onödigt hårda
Det blir ju så fel,
det vet vi ju båda
Jag älskar dig ännu,
det vet jag på riktigt
Och allt det jag sa,
det var sant och uppriktigt
Jag låter dig gå
och jag vill att du känner
att jag alltid vill
att vi ska vara vänner
Mellan midnatt och gryning
somnar jag nu
och i drömmarnas paradis
finns bara du
Ingela Kungsman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar